Sporten för såväl ung som gammal
Simhopp är en sport som från början var mycket estetisk. Men för de som idag är elithoppare har den kommit att mer och mer närma sig en extremsport där allt svårare hopp ska genomföras. Hopp som för 15 år sedan ansågs vara i stort ogenomförbara är idag nästan självklara på elitnivå.
För de som dock inte satsar på en elitkarriär är simhoppning en sport som passar alla. Liten som stor. Ung som gammal. Grundkraven är att de som vill simhoppa kan simma och har viss vattenvana. Det finns de klubbar som har hoppverksamhet även för de med enklare handikapp.
Beskrivning av sporten
Inom simhopp finns sex olika hoppkategorier eller grupper av hopp:
Grupp 1 - Hopp med framåt-rotation.
Grupp 2 - Hopp med bakåt-rotation.
Grupp 3 - Isander/mollbergare - hoppar framåt men roterar bakåt.
Grupp 4 - Tyska rotationer - hoppar bakåt men roterar framåt.
Grupp 5 - Skruvhopp.
Grupp 6 - Handstående från plattformen.
Dessa fyra första grupper av hopp kan utföras i någon av följande stilarter:
A - Rak stil
där hoppet alltså utförs helt sträckt.
B - Pikstil
där hopparen har raka ben men böjd i höften.
C - Gruppering
där hopparen rullar ihop sig som en boll. Grupp 5 som är skruvhopp utförs i kombination med någon av de fyra första grupperna.
D - Valfri stilart
Skruvhopp görs ibland i kombination av flera stilarter och då betecknas stilarten som Frivillig
Varje hopp har egen svårighetsgrad. Svårighetsgraden varierar dels beroende på vilken stilart som valts, och dels beroende på vilken höjd hoppet utförs ifrån.
Ett roterande hopp är ofta lättare att genomföra i gruppering än i pik, hoppet utfört i pik får därför en högre svårighetsgrad. Vid tävling räknas svårighetsgraden samman med domarpoäng.
Läs mer!
Läs mer om Svenska Simförbundets flerårsplan för simhopp, klicka här!